Missbruk och beroende styrs av hjärnans belöningssystem. Signalsubstansen dopamin har en huvudroll och ser till att belöna oss för sådant som är nödvändigt för vår egen och vår arts överlevnad. Tack vare belöningssystemet är det njutningsfullt att äta, dricka, motionera och ha sex, men den kan också leda in oss på missbruk.
Massor av andra, icke livsnödvändiga, aktiviteter kan förstås också vara njutningsfulla, åtminstone till en början. Det kan vara alkohol, tobak, droger eller spel. Problemet är att detta kan leda till att belöningssystemet ”kidnappas”, d.v.s. att kopplingarna mellan nervcellerna (synapserna) ändras så att den beroende till sist endast upplever belöning, d.v.s. njutning, när hon eller han ägnar sig åt sitt beroende. Beroendet kan bli så starkt att den drabbade ägnar all sin vakna tid åt sitt beroende, och därmed åsidosätter arbete, familj och fritidsaktiviteter.
Missbruk är en kronisk sjukdom
Beroendesjukdom är alltså en förvärvad, kronisk förändring av hjärnans belöningssystem och till belöningssystemet kopplade områden av hjärnbarken, där minnen av de upplevelser som orsakade beroendet är lagrade. Det finns idag inga effektiva metoder att ”backa bandet” när ett beroende väl har uppstått, även om sådan forskning pågår. Det är därför man beskriver de som lyckats ta sig ur ett beroende med termer som ”nykter alkoholist” eller ”spelfri spelare”.
Forskning pågår för att förstå vad som gör att belöningssystemet ”kidnappas”. Man vet redan att det finns starka ärftliga riskfaktorer. Vissa individer löper, på grund av de genvarianter de bär på, betydligt större risk än andra att utveckla beroendesjukdom. På sikt är den nu snabbt ökande genetiska kunskapen goda nyheter, eftersom en djupare förståelse för de molekylära mekanismerna bakom beroendesjukdom är viktig för våra möjligheter att finna nya behandlingsstrategier. Sådan kunskap torde även minska fördomarna hos de icke-beroende och skuldkänslorna hos de drabbade. Viktigt att säga är dock att personer som bär på genetiska riskfaktorer för beroende inte är dömda till missbruk och att om de ändå utvecklar ett missbruk, så kan det behandlas.
Förändringarna i hjärnan när ett missbruk uppstår är i stort sett desamma vare sig det rör sig om missbruk av en substans eller av ett beteende. Därför kan likartade behandlingar användas för olika typer av beroenden, baserade på beteendeterapi, ofta i kombination med mediciner.